En våldsamt vackert drama
Manus: Georg Büchner
Premiär 2.10.2012 i PIUG Kultursal
Ett våldsamt men också vackert drama. Året före sin tidiga död skrev författaren detta sitt sista och mest berömda verk. I pjäsen, som bygger på ett autentiskt fall, skildrar han med empati omständigheter som driver soldat Franz Woyzeck att ta livet av sin fästmö.
PRESSKLIPP:
“Det är en snygg och avskalad iscensättning Sjöholm och ensemblen gjort. … Musikvalet är mycket lyckat. Trion Lassus, Rantala och Salminen har tagit fram en försiktig och ofta repetativ musik med vag folkmusikanstrykning och tidlös karaktär. Fungerar alldeles utmärkt. Lyckat är också Sjöholms bruk av masker, vilka gör det lättare att förverkliga pjäsen med färre skådespelare, men framförallt är effektivt när Woyzeck “går över gränsen” och hans vansinne illustreras i en hallucinationsscen. … Sjöholms uppsättning är både genomtänkt och genomarbetead. Det är ett spel med sordin, där det mesta är stilfullt och skickligt förverkligat.”
ÅU/B. Rönnholm, 4.10.2012“Kirjailijan jäljiltä Woyzeck jäi fragmentaariseksi ja loppuratkaisu avoimeksi. Ruotsinkielinen Teaterboulage on täydentänyt mustasukkaisuusmurhan perhesurmaksi, mikä ei yllätä viime vuosien tapahtumien valossa. … Göran Sjöholmin ohjauksessa ei kuitenkaan korosteta teoksen ajankohtaisuutta. Teos on puhdistettu ja tiivistetty tunnin mittaiseksi tarinaksi, joka tuo mieleen arkkiveisut. Psykologisoinnin tai yhteiskunnallisuuden korostamisen sijaan Paraisilla nähdään surullinen balladi Franz Woyzeckista, mikä mielestäni istuu hienosti tähän runolliseen teokseen. … Myös puinen näyttämökuva, tarinankerronallinen kehys sekä maskit muistuttavat teatterin varhaisista vaiheisista, jolloin kiertävät seurueet esittivät näytelmiä vankkureissa. Tyylikkään vähäeleisesti toteutettu musiikki luo erilaisia tunnelmia, ja kohtausten vaihdot pimeän kautta säilyttävät kauniisti alkuperäisteoksen fragmentaarisuuden. … Jani Lastuniemi tavoittaa hyvin Woyzeckin herkän ja helposti haavoittuvan mielen. Kasvoilta loistaa eksyksissä olevan ihmisen epätietoisuus ja ahdistus. Koska näkökulma on Woyzeckin, muut henkilöt jäävät enemmän tyypeiksi Woyzeckin ystävää Andresta lukuunottamatta. Linus Lassus tekee Andreksen samoin kuin hameroolinsa sisäistyneesti ja vakuuttavasti.”
TURUN SANOMAT/I. Haapanen, 4.10.2012“Med en puls av oro och sorg. … När Teaterboulage sätter upp Büchners enaktare Woyzeck är det något av en självklarhet att Jani Lastuniemi har titelrollen. Man minns honom för ett par år sen som Niila i Populärmusik från Vittula, en tolkning med ovanlig tyngd. Hans scennärvaro sitter utmärkt nu också. … Woyzeck beskrivs som “värvad soldat” och hans närmaste överordnade är kaptenen, som i Pargas görs av Magnus Sundman, lynnig, sentimental och kvasifilosofisk. Scenen där han rakas av Woyzeck är som sig bör en höjdare, som bokstavligen placerar maktspelet på knivseggen. … Tidens brist på empati är också ett av incitamenten till att Woyzeck sätts upp i Pargas. Staden har bevittnat några tragiska ungdomssjälvmord, det är den allvarliga fond mot vilken man spelar. Vet man det kan man se den tysta respekt och den tysta vrede som driver föreställningen. … Anna Francks karismatiska gestaltning av fästmön Marie, som går ett våldsamt öde till mötes, förmår hålla fram det tysta. … Och vill man särskilt välja en annan rollprestation måste det bli Linus Lassus, som kan förvandla sig från lite förvirrad yngling till allvarlig äldre kvinna i praktiskt taget en handvändning.”
HBL/A-C Snickars, 5.10.2012“Teaterboulage gjorde det igen! … Att en amatörteater vågar sig i kast med Woyzeck och tolka berättelsen på sitt eget sätt är dristigt, men typiskt för Teaterboulage, som inte räds för utmaningar. … Den som väntar sig att all konst, även teatern, ska stimulera till tankar och som menar att “less is more” blir inte besviken. … Jani Lastuniemi spelar huvudrollen och gör den överspände Woyzeck till en trovärdig gestalt, en ömklig figur som gjord för att locka alla att mobba. Det är inte svårt att dra paralleller till vår egen tid dom verkligen inte saknar exempel på att överkänsliga personer får tjäna som soptunnor när omgivningen mår dåligt. Dramats innehåll för tanken till Kafka, upplägget till Bertold Brecht. … Magnus Sundman som den skenhelige, inbilske och oberäknelige, inte så lite knäppa kaptenen övertygar både i kroppsspråk och habitus. … En stor eloge till musiken som vid sidan av den fyndiga, avskalade scenografin säkert fungerar också för dem som inte känner till berättelsen. … Man kan inte annat än berömma Teaterboulage, som igen en gång (vi minns den fina föreställningen av Höstsonaten) har visat att amatörteater uti i “bygderna” kan vara annat än dammiga boulevardfarser och folklustspel!”
ANNONSBLADET/I. Sandman, 11.10.2012NÅGRA PUBLIKKOMMENTARER (från Facebook):
– Fin scenografi, musik och hisnande rollprestationer. Trots den mörka tematiken om maktförhållanden och död, också en hel del humor. Mycket sevärt, missa inte den här färg- och magstarka pjäsen!
– Skönt med avskalade lösningar som inte svamlade bort sånt man inte kunnat lösa. Musiken gav en fantastisk inramning och kändes helt rätt, liksom scenografin och kläderna.
– Skådespelarprestationerna var otroligt jämna med tanke på att det är amatörteater och så blev jag så glad över att det finns så många män som vill spela teater i Pargas!
– Atmosfären blir så tät att man är helt slut efter att sett pjäsen. Otroligt!
– Tack ska ni ha, ni va superbra!
– Kiitos, aivan upea, draamaattinen, koskettava esitys, jossa mielen hulluus tuli hyvin esille. Upeaa näyttelijätyötä kaikilta. Musiikki täydensi esitystä upeasti.
– Tack Teaterboulage för fint drama, fina skådespelarprestationer!
– Laddat och melodramatiskt med fina rollprestationer.
– Det där var djupt. Men väldigt bra.
– Huippu föreställning!!!
– Scenografin var liten och bra, musiken helt fantastisk. Jani och Anna proffsigt på pricken som alltid. Och Magnus helt otrolig!
